Det är: Kvelertak

“KVEEELEEEERTAK”

Jag minns inte vid vilket tillfälle jag för första gången snurrade igång Kvelertak:s debutalbum Kvelertak, eller stryptag som vi skulle säga på svenska. Men jag minns hur min hjärna skrynklades ihop och helt havererade av musiken. Det här var något nytt. Något jag aldrig hört förut. Jag kände hur hjärtat pumpade och moshpit-fibrerna i mina benmuskler började röra på sig. Ulvetid, öppningslåten på Kvelertaks debutalbum börjar med en mäktig rundgång och tar sedan med dig på en 3.29 lång resa in i vargarnas värld.

“Men vad är det som är så jävla speciellt med kvelertak?”

Vi kan snabbspola lite framåt i tiden till inspelningen av deras senaste album. Tryck igång klippet nedan och lyssna kommande tio sekunder så kanske du börjar förstå..

Tillbaka till 2011 och Peace and Love.

Trots att Peace and Love lovade att klippa bandet på alla danssugna moshpitters var morshpitten hård. Jag minns hur jag (trots att jag var 18 år gammal) såg till att vara näst intill nykter för att ha balans och kondition i behåll inför den stundande moshpitten. Jag minns svetten i ögonen och att jag trots min bristfälliga längd lyckades armbåga en stackars kille rakt över näsan. För er som inte var där kan man finna ett par bilder på rockfoto på svettiga fans och Kvelertak:s dåvarande sångare Erlend Hjelvik.

Det gyllene talet 3.

Kvelertak har tre stycken gitarrister vilket ger unika möjligheter till att spela stämmor, vilket dom även utnyttjar väl. Gitarrister har som alla vet stora egon, vilket enligt egen utsago även gäller i kvelertak, men på något mystiskt (magiskt?) sätt håller dessa tre ändå ihop. Såväl Vidar Landa och Maciek Ofstad är fantastiska gitarrister men min personliga favorit är såklart Bjarte Lund Rolland. Hur kan någon som heter Bjarte inte spela dansbandsmusik? Och framförallt:

Hur spelar man black metal utan plektrum?

Det vette fan - men Bjarte gör det på något sätt. Lyssna igenom nekrokosmos live och klura på hur fan det går till..

Nekrokosmos kommer från Kvelertaks andra album, Meir. Jag älskar det albumet, men då både texter, musik och artwork är så snarlikt det första albumet blandar även jag, ett troget kvelertak fan, ihop dessa två skivor.

2016.

Kvelertak verkar ju tycka om att blandra gengrer - på de två första albumen är det framförallt en mix av hardcore och black metal. På deras tredje album, Nattesferd, mixas hardcore och black metal även med klassisk hårdrock, stoner, fuzzrock och säkerligen några genrer till. Det är inte samma slag i ansiktet som förr, men nog fan trycker det på knappar i min kropp som gör att jag inte alls kan sitta still. Som tur var, fick jag avreagera mig hösten 2016 på en spelning i den strandande finlandsfärjan, Väven, i Umeå. Trots en ytterst sparsam skara av moshpitters och en stigande ålder på mig själv orkade jag knappt cykla den långa vägen hem längs norrlands rakaste uppförsbacke - östra kyrkogatan - när spelningen var över.

Erlend slutar.

2018 kunde vart slutet för kvelertak. Erlend Hjelvik slutar och bandet står utan sångare. Som vanligt går rykten kring varför medlemmar hoppar av band, men om jag har minnet i behåll från de intervjuer jag sett, så var han helt enkelt less på att leva det turnerande livet. Som tur var existerar det en man vid namn Ivar Nikolaisen som med råge kunde axla den tunga roll som Erlend lämnade efter sig. Här nedan är en av de Ivars första spelningar med kvelertak.

Manfall nr. 2: Kjetil.

I videon ovan bankar Kjetil på trummorna. Senare under 2019 slutade Kjetil och Håvard Takle Ohr greppade istället trumpinnarna när bandet återigen gav sig in i studion för att spela in ett nytt album, innehållandes falsettsång, som ni kanske uppmärksammat ovan,

SPLID

SPLID spretar åt alla håll och kanter och det har aldrig vart så punkigt som nu. Eftersom jag nu är något äldre är det skönt med de lite lugnare låtarna, samtidigt som det är härligt att nerven i vissa låtar får mig känna mig som 14 år igen. Jag uppskattar band som sakta förändras och utvecklas, skiva för skiva, vilket Kvelertak verkligen gör. Här nedan kommer två av mina favoriter från SPLID, två väldigt olika låtar, men onekligen även otroligt bra låtar.

Game of Doom

Senare i höst och framförallt till våren kommer Kvelertak (förhoppningsvis) ge sig ut på vägarna för att spela live igen. För dig och mig som inte riktigt klarar av att vänta tills dess för att få vår dos av kvelertak kan vi spela deras nya spel: Game of Doom. Detta ramas dessutom in av ett 16 bitars (??) soundtrack bestående av deras Kvelertaks egna låtar!

Finns det en framtid?

Kvelertak sticker ut ur mängden i en annars ganska generisk metalscen. Black ’n’ roll bandet från Stavanger gör musik som inte låter som något annat band och jag hoppas innerligt att de kan fortsätta denna bana tills alla känner som Erlend: mätta på rocklivet. Men låt inte det bli innan nästa album iallafall!